Lars Winnerbäck - Vänner

Album:

Nu sitter han och sjunger igen;
skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
och l?ta händerna tala.

Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.

Och han tror han är förälskad igen.
Det är s? mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
st?r Du p?klädd i hallen.

Och Du g?r och han krymper, som pojkar blir
sm?
när dom är nakna med kläderna p?.

För Du
s?g mer än min f?fängs gitarr.

Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror f? falla.
Som nu
när teater känns n?got befängt;
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror fr?n alla.

Men mörkret faller bittert igen.
S? han skrattar med ljuset.
Du gr?ter i tystnad igen,
med alla häxor i huset.

Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.

S?, han sjunger sina s?nger igen.
Och Du ler ?t hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja d? sitter han redan och skriver:

Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.

Och Du
tog del av min f?fängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
tv? clowner som vr?la' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
först?r jag dom flyende skratten.