H?kan Hellström - Trubbel

Album:

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och f?glar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
men i min trädg?rd är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och sn?rigt
och lika hopplöst trist och gr?tt som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
kunnat säga nej till n?gonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag.

V?rt gräl tog veckor, ropen blandades med gr?ten
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig p? b?ten
D? blev det dödstyst här i trädg?rden igen!
Ifr?n den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville sl?ss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och sl? dig ner en stund s? f?r vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden p? cognac och p? cigarrer
och kunde inte f? mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag g?r omkring i mitt pompeji, bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav v?rt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, ?t det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta v?rt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!