Evert Taube - Sjuttonde Balladen

Album:

Det kostar p? att h?lla fred, gud vet,
med den som tigger mig att jag skall sjunga,
och smickrar mig inför allmänhet,
men mördar mig i lönndom med sin tunga.
Det kostar p? att dricka av hans vin,
med tvekan fattar jag det fyllda glaset,
han skryter med att han betalt kalaset
och kallar mig bakom ryggen för ett svin.

Men jag har r?d, du gamle lurifax,
och Ni, min n?diga, med allt ert pladder,
se, jag har r?d att sjunga för er strax,
med poesi besvarar jag ert sladder!
Med gudar dricker jag för ert väl
och lockar fredens ängel ner i gruset,
se'n jag visat, vem som t?lde ruset,
och sagt er sanningen och frälst min själ.

Ty sanningen gör gott, och det är sant
att om i detta land man bryter seden
och inte ständigt kacklar likadant
som alla andra kycklingar i reden
men g?r sin egen väg med stor besvär,
förgäter fulheten för allt det sköna,
d? kacklar alltid n?gon gammal höna,
hur förfärligt lättsinnig man är.

Men kackla ni i morgon, just idag
när jag har ordet, vill jag hellre gala:
Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag
för er jag har satt livet p? det hala,
tänkt mer p? glädjen än p? gods och gull,
ty n?gon skall fördriva tr?kigheten
om ryktet ock skall g? till evigheten,
att jag har sjungit för att jag var full.

Jag st?r här ensam, fast i lustigt lag,
n?väl, med rätt, ty själv min väg jag väljer
och m?let ser jag tydligt, dag fr?n dag,
l?ngt bortom dessa flaskor och buteljer.
Och just vid dessa silversträngars drill
en röst mig n?r, som hörs blott av poeter,
jag glömmer därvid alla sm? förtreter
och dricker, stolt, min ädla s?ngmö till!