Lars Winnerbäck - Söndermarken

Album:

S? som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar fr?n bespisningen
Halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot marken

Gr?vita skyar
Tandläkarväder
N?n grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och n?nstans där s? blev jag
den jag är

Jag ser gitarren i butiken
Symbolen för att skolka
Sagan om ett uppror
Drömmen om en högre höjd
Ett sjörövarskepp
som bl?ser rätt in i Los Angeles
Och stjärnorna som glittrar
Och ingen jävel n?r mig
n?nsin mera

En enda ambition
Att f? brudarna fr?n Berga
att skratta eller gr?ta
och rymma över taken
Bort fr?n regelboken, stöveltrampet,
tegelväggen, la isla bonita
Och dom brandgula
stolarna man staplar
p? varandra

Parkeringshus byggdes
Ett litet steg för människan
Ett stort steg för betongen
och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder
p? vägen mot den r?a romantiken
och gitarren i butiken
och flykten
över taken

Man la klossar över ängen
med sm? fönster och dörrar
Det var slogans överallt
fr?n alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
som ett h?l genom kulissen
ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara
ser p? bio

Vi bildade band och bl?ste ringar
Drog med handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera
av all yta som vi skrapade
För n?nstans under lagren
av tätortstimotej
bredde stora världen ut sig
utan farthinder och Konsumkort
och nypon

Vi satte b?tarna i bäcken
s?g dom flyta in i tunneln
Kanske vidare mot Vättern
och kanalen ut till Nordsjön
över v?gorna mot Irland
ut p? havet och sen bl?sa
iväg och aldrig komma tillbaka
mer till bäcken
där det började

Jag ser den gräddgula färgen
Den moderna men diskreta
En helhet för det enkla
Bara fälla upp och skruva
Men änd? alltid n?t
som ville jaga och förvirra
N?t som inte var Ikea
N?t som inte hade lösningen
i kanten

Jag hör det inrökta ljudet
fr?n en replokal vid t?gstation
Bland speditionslokaler
och bortglömda dep?er
Det stumma, dova skinnet
och basen som darrar i gallret
och glaset och det doftar
just som asfalt gör
om hösten

Vi gömde Fibban under stenen
Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas
Ladan bytte hängl?s
Och ovan allt en himmel
liksom silad ifr?n kusten
med det lilla som blev över
efter v?gorna och stormarna
och skummet

Jag kan inte ?tervända
En brottsplats m?ste vila
Flyktbilen är dumpad
St?larna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig
men jag är inte där