Lars Winnerbäck - Rusningstrafik

Album:

Duvorna g?r runt och pickar smulor i betongen
där jag st?r;
väntande i tunnelbaned?n.
Ja, dom, som skulle vara fredssymboler, skiter p?
perongen.
Och jag först?r.
Jag skulle själv gjort samma sak, om jag kunde
flyga härifr?n.

Jag antar att Du g?r till n?gon ödslig krog inatt;
denna mörka natt.
Det är ett sätt att stänga av.

Det hänger n?n slags boxershortsmodell i alla
fönster
där jag g?r,
och undrar om jag vill se ut som han.
Ja, det, som skulle va? kalsonger, blir en pil i v?ra
mönster;
hur vi m?r
beror p? vad det st?r;
att: S?n är kvinna, s?n är man.

Jag antar att Du gömmer Dig under täcket nu
inatt;
denna kalla natt.
Det är ett sätt att stänga av.

Och där kan tankarna f? tänka som dom vill.
Där finns inga flimmerljus som hjälper till.
I tunnelbaned?n dövas dom inre, tysta skriken.
Det är sv?rt att f? en plats här
i rusningstrafiken.

Allting g?r s? fort. Sen n?n har sagt att tid är
pengar
g?r vi p?.
Fast tiden är väl gratis, vad jag vet.
Sömntabletter tycks va effektivare än sängar.
Sen närd??
Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet.

Jag antar att Du proppar hjärnan full med
Panodil
och Cipramil.
Det är ett sätt att hänga med.

Och prylarna far runt och slickar s?r som aldrig
läker.
Rulla p?.
Orsaken vill ingen ens först?.
För n?n har sagt att har man gott om pengar är
man säker.
För vad??
Jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar Dig änd?.
Jag antar att Du längtar ut till skogen d? och d?.
Det verkar s?.
Där man kan slippa hänga med.

Och där kan fötterna f? ströva som dom vill.
Där hjälper inga t?g och rulltrappor till.
I tunnelbaned?n dövas dom inre, tysta skriken.
Det är sv?rt att f? en plats här
i rusningstrafiken.

Ja, människor g?r runt och pickar smulor i
betongen
p? ackord.
Och rusandes i tunnelbaned?n.
Vi, som skulle vara människor, blir stoft i
konkarongen.
Själav?rd
skjuts upp till efter döden,
när vi flugit härifr?n.

Jag antar att Du vänjer Dig. Jag antar att Du vet;
ensamhet:
Det är det enda vi har kvar.