Lars Winnerbäck - Psalm I Januari

Album:

Fenomena, Du st?r tidlös mellan björkarna i frostat vinterh?r.
Fenomena, Du är tusental av nykterhet, och svaren där jag g?r.
Lika jungfrulik som morgonen, om v?ren, bortom stan.
Lika liten som ett sommarregn, för dom som inte hörde vad Du sa.
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Jag g?r och säger till mig själv: Snart är det v?r. D? faller regnet, inte jag.

Fenomena, Du är vakan över mänskobyn, och flykten därifr?n.
Fenomena, Dina änglar sjunger kärlek, under m?nen, ner vid ?n.
Här växer tystnaden till vakuum, i betong och korridor;
vi glömde björkarna, och änglarna i snön. Och vissa tror att Du försvann.
Glömskan härjar fritt och spottar skräck p? fröken Sv?r.
Och Hjärter Dam g?r runt och kämpar för att inte bli n?nting man tar sig an.

Fenomena, Du är lugnet som en söndag sprider ut p? alla torg.
Fenomena, Du predikar lika brinnande om glädje, som om sorg.
Lika självklart spricker isen, som den frusit till en g?ng,
och Du spelar sk?despelet g?ng p? g?ng. Men har vi lärt oss n?nting alls?
Det är nätt och jämt att vi kan älska i betong,
och lika h?rt, som Dina änglar sjunger vackert, stramar glömskan om min hals.

Fenomena, Du st?r tidlös mellan björkarna, och sträcker ut Din hand.
Fenomena, Du är Leva, l?ta leva, lite lugn i Leva land.
Lika jungfrulik som morgonen, om v?ren, bortom stan.
Lika väldig som ett ?skmoln, när Du d?nar över sovande kvarter.
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Snart spricker isen över ?n. Du viskar tyst: L?ngt bortom rikedom finns mer.