Björn Rosenström - Gunilla

Album:

Gunilla är ganska ful och hon saknar takt och ton.
Hon har allt man kan önska att man aldrig n?nsin fick.
Men det värsta utav allt, det är att hon är kär i mig.
När hon gör sina attacker, d? f?r man passa sig.
Jag klär av mig naken och spelar träd när hon g?r förbi.
Men min list känns trist när hon p? min kvist börjar klättra, jag säger:

Gunilla, jag m?r illa, jag orkar inte gömma mig för dig.
Att du blev s? äckligt slemmig, hur kan det komma sig?
Gunilla köp en villa och bosätt dig p? Island n?gonstans.
Ja, dränk dig i en jökel din jäkel.

Men Gunilla bara ler,
jag tror inte att hon ser att jag inte är intresserad,
men det är mer än hon först?r.
S? hon gör ett nytt försök, jag önskar jag kunde g? upp i rök,
när hon kletat ögonskugga p? kinden och hällt glitter i sitt h?r, sitt svintoh?r.
Mina vänner riktar h?rda sparkar mot min rygg.
Dom g?r hem till mig och river sönder min cykel, jag säger:

Gunilla, dom gör mig illa för dom tror att vi blitt ett par.
Hon skiner upp och säger:
Det är ju vad vi har.
Gunilla, din gorilla, ta dig hem till djungeln där du bor.
Och l?t elefanter p? dig trampa din slampa.

Hemma hos Gunilla sitter hennes far och hejar p?:
Kom igen Gunilla, lägg p? ett kol, du m?ste lägga i.
Annars tror dom att du är bi och det vill inte vi,
nu m?ste du vara snabb och fixa dig en grabb.
Ni kan vara lugna, stressa ner och bara vilar er,
inte känna er tvugna att för min skull anstränga er mer.
För jag har hittat en pojke som är snäll,
han sjunger roliga ramsor för mig varje kväll...

Gunilla, jag m?r illa...