Nordman - Förlist

Album:

Och det kom en man till byn just den dagen vintern slog till,
när den första snön färgat himlen gr?,
och man undrade vem det var.
Det fanns styrka i hans blick av den sort de inte förstod.
Det fanns n?t som skrämde och n?t som bad,
det var bara faran de s?g.
p? en plats där allt st?r still, där är rädsla större än mod,
Där blir otryggheten en egen värld
där en främling inte f?r plats.
Och i yrsnön stod han tyst när han s?g hur det skulle bli,
för ur rädsla växer fientlighet
och den vaktar p? sitt revir.
Blir man född till främling, vad händer sen?
Och han kände att han förstod.
Men i yrsnön stod han kvar, när hans fotsp?r suddades ut.
Det fanns inget att g? tillbaka till
fr?n den dagen vintern slog till.
Allt han hörde var sin egen röst, och den sa att han skulle g?.
Dit han kommit var det vinter jämt, men han m?ste leva änd?,
P? en väg till ingenstans s?g han livet fara förbi.
Han s?g död och kärlek och allt han drömt,
men han kände att han var fri.
Han var fri för han var där, när han ville kunde han g?.
Men han m?ste leva sitt eget liv.
Kanske var han hemma änd?.
Och i yrsnön stod han kvar, när hans fotsp?r suddades ut.
Det fanns inget att g? tillbaka till
fr?n den dagen vintern slog till.