Cornelis Vreeswijk - Ballad Om En Gammal Knarkare

Album:

INTRO:

start_of_tab
n n u n u n u
E--5--5--5-5--5-5--5-5--
B--6--6--6-6--5-6--6-6--
G--7--7--7-7--5-7--7-7--
D--7--7--7-7--5-7--7-7--
A--5--5--5-5--5-5--5-5--
E-----------------------
n=sl? ned?t, u=sl? upp?t
end_of_tab

In [Dm]kom en gammal knarkare p? [A7]Klara Polisstation
hans [Dm]skor var v?ta och hans ögon kalla
Och när han skulle tala fick han [A7]inte fram en ton
s? han [Dm]kunde varken [A7]sjunga eller [Dm]tjalla

Vi [Dm]la honom i en ensamcell: hans [A7]säng var v?t av blod
S? [Dm]sm?ningom gick han in och ut som barn i huset
En vacker dag dök han plötsligt upp med ett [A7]brev och p? brevet stod:
"Jag [Dm]offrar mina [A7]skor för det gröna [Dm]ljuset..."

Men jag öppnade brevet och jag läste som s?:
"Hej Bröder, lyssna nu till min historia
En g?ng var jag en vacker prins och lycklig som f?
Min faders stolthet! Och min moders gloria!

En vacker dag emellertid, tog jag min första sil
D? öppnades min ögon och jag sk?da'
bland alla stackars jävlarna som ?ker runt i bil
och bor och dör och äter i en l?da

S? jag gav bort min arvedel till första bästa svin
som sprang iväg och köpte sig en fylla
Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
som jag hade i sm? kapslar i min hylla

Min fader dog av vrede och min moder dog av gr?t
och jag blev hatad utav mina bröder!
men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en l?t
där ja bodde i en svinkvart p? Söder

Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst
mot Adams äpple. Och för fagra Eva...
Och lade mig att vila mellan tv? kvinnobröst
för jag var trött, jag ville inte leva"

Här slutade brevet och intet öga torrt
och kommissarien röt: "N?, för satan!
Släpp ut den fan ur cellen! Och se till att ha kommer bort!"
S? där l?g v?r knarkare p? gatan

D? ljöd en röst fr?n himmelen s? klar och s? ren:
"L?t alla era skenkänslor fara!
Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken
därför skall han evinnerligen vara!"

Man trodde ju Gud fader här i v?r stad
ej skulle bli tillstädes. Trodde du ja!
Men femti gamla knarkare som han stod i en rad
och stampade och skrek: "Halleluja!"

Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
och la det i en plastp?se med hans spruta
Och sedan steg dom sakta mot Himmelen opp
Och nu är klockan mycket, dags att sluta!